Avklippta strupljud

sprider meningslösa ord

i ödemarker

hänger laven lik sorgband

över vargar på vandring

driver skuggorna

spöklikt i fullmånens sken

blinkar stjärnorna

fångar du mig står du fri

att önska att jag blir din

fångad i natt din

dag i ljus som i mörker

bäddat för kärlek

i ebb som i flod blir du

och jag ett och samma blod