Livet,
i vissa fall något förhatligt som står i vägen för det som man vill göra, men inte ännu får. Ibland något man inte märker förens det är för sent. Men ibland så står det plötsligt bara där framför en på vägen, med ett stort leende på sina mjuka läppar och säger \"Le och vinka, le och vinka!\"

Livet ler åt en och man faller handlöst i dess bruna ögon, ryser av välbehag när dess fingrar ömt och försiktigt rör vid en kropp. Livet kliver ner, kliver fram och sjunker in i ens famn. Man viskar ömt tillbaka, \"Du, jag tycker verkligen om dig..\".

Plötsligt tittar livet upp och tillbaka på en, rätt in i ögonen och själen. En pause, och så en försiktig puss... För första gången på 20 år.

Livet tar ens kropp och själ i besittning. Hur förståndig man än försökt att vara, så går det inte att undkomma livet när man möter det. Döden kan man lura - men inte livet.