De säger du var min mamma
men för mig är du bara ett gulnat fotografi
De säger du var min mamma
du har ditt namn på en grav jag kikar förbi
Ett sprucket ackord djupt inuti
ännu kvarlevande släktingar emellanåt slår ann
Med tysta bedjande blickars bön
om att det ska väcka något i mig som vuxen man

De säger jag haft en pappa
och nog minns jag hans hårda händer
När han drev tilliten ur mig
bit för bit och ännu ett slag i sänder
Han dog som Far när jag var fem
som människa många tysta år senare ändå
En blek skugga av barnets längtan
om en varm trygghet aldrig möjlig att få nå

Varför skulle jag sörja er
Varför skulle ni betyda något idag för mig
Vad är det jag förväntas
bära med mig vidare av honom och dig ?
Ni övergav mig då
lämnade mig ensam kvar på varsitt sätt
Bara två diffusa gestalter
i ett aldrig nedtecknat familjeporträtt
Allt jag är och blivit
har jag skapat utan att ni funnits här
Hoppandes på isflaken
tills jag till sist fann kärnisen som bär

De säger du var min mamma
men för mig är du bara ett gulnat fotografi...