Du gav mig hela jorden och himlen
men jag gav dig bara döda rosor och elände.

I din minnesträdgård gror inga bra minnen. Men i min är det bara frid och fröjd. För att himlen du gav mig strålar solsken åt alla håll och alla mina blommor blommar som aldrig förut. Alla mina fåglar kvittrar sånger jag aldrig någonsin hört. Alla dofter doftar starkare än jag doftat förut.

Mina blommor, min ros.
Den vackraste och skönaste.
Väntar i min trädgård där himlen också gav mig regn.
Där står den i vårregn och slukar in sig en längtan.
Gråter ner tårar av vattendroppar.
Den sårbaraste av dem alla.
Men den jag älskar mest.

Den är du.