Så trött jag är
med dystra tankar.
Jag hankar
fram med stort besvär.
Säg mig bara,
får jag vara
trött och sliten,
svag och väldigt liten?
Jag ser på dig,
du räddar mig,
du drar mig opp
ur havets vågor,
du sätter stopp
och tänder nya lågor
i min själ.
Du vill så väl,
det trötta bara faller
av från vardagscellens galler.

*
Dikten uppläst



- Poesi från Alvesta -