Jag gråter mitt blod för Dig
Mitt skelett som förut hållit mig uppe,
har multnat sönder
Jag är ett torrt skinn.

Mitt blod rinner ut genom mina ögon
och finns inte kvar –
rinner ut på marken och sugs ner
Det rinner ut ur mina ögon
Mitt blod spills på grund av Dig
Jag vet inte vem Du är
Får jag reda på det?

Jag vill älska – kan man älska utan blod?
Jag lever – (är jag död?)
Kan inte älskas – kan man leva då?
Kan inte älska – (är man värd att älskas då)

Mitt blod spills på marken
för Dig

jag skriker

Jag sliter sönder mitt torra skinn med mitt skrik
Men det rinner inget blod
Mitt skrik lämnar spricker i mina ögon
(min själ?)
Jag skriker i evighet(en)
glömmer att andas mina lungor rämnar
mina lemmar faller av vittrar sönder

Jag ser en av mina naglar lossna och fladdra till den blodiga jorden.

Mitt skrik jämnar berg och träd vid marken,
utplånar dalar och kullar
torkar ut floder och hav
förstör allt det vackra och sköna –
(får ej finnas utan dig)
Mitt skrik fortsätter
(ingen hör mig)
Jag slänger mig mot taggtrådsstängslet, river sönder det återstående av min kropp
(hjälp mig?)
Marken spricker – som mina ögon
(som mitt liv)
Stjärnorna börjar darra i ljudvågorna och faller
Jag drar efter andan…
Det blir tyst, så

tyst

Jag önskar


Dig