Vänta tills vägen är till slutet kommen
och du står där vid gränsen mellan det du känner till
och det stora ingenting alls som du önskat finna
ända sedan du hörde talas om den vita vidjans rike
någonstans bortom allt det andra
djupt inne i dimmornas land

För allt vad horisonten lovar dölja
så är det inte så mycket svaren som själva frågan
jag önskar finna

Ty mina tvivel var aldrig huruvida det finns en lösning
eller ens om det egentligen finns någonting att lösa
Det som får mig att vandra är tanken på allt vi kan ha missat
det förbisedda eller det överblivna
från där logiken dikterat annorlunda

Så, jag tar mig bortom det som varar
och söker nya drömmar bortom kanten på kartan

och likt Ikaros måhända jag kommer ta mig för nära
men när jag faller så faller jag för mina egna skäl
och det som är, får vara.