Åter går jag i min barndoms skog
hör minnenas fåglar sjunga i träden.
Med klumpstora steg
trampar jag pojktidens indianstigar
men ingen lägereldsrök driver längre
över myrängens starrgräsprärie.
Den forsande öringbäcken
rinner dikeslugnt mellan tuvorna
och smultronstället, förr djupt i skogen,
blöder naket på ett nyavverkat hygge.
Från en grantopp ropar trasten:
För stor, för klok. För stor, för klok!

Så går jag ut ur min barndoms skog,
och när jag ser mig om
finns den inte mer