Tiden finns inte på denna plats
Bakom mig öppnar sig världen
Alla står som åskådare
Levande som döda
Klädd i ett vitt lakan
Springer jag snabbare än vinden
Jag har en bomb i mitt inre
En brinnande häst
Som springer förbi vitklädda studenter
Skålandes med sina champagneglas
Upplysta av solen går de mot skelettet
Kvinnan med kritvit hud
Det magra skelettet med sorgens ögon
Jag springer in i henne
Hon har väntat i fyrtio år
På att få bli utsläppt från sitt fängelse
Så befrias hon i mina armar
Går sönder som en krossad vattenmelon
Jag plockar delarna och sätter ihop dem
Nästan alldeles hel förutom sprickorna som lyser igenom
Som strålar ut på alla de som står i kö för att stiga på tåget
Som bara stannar vid sista anhalten.