Vandraren närmar sig
det förlovade landet
Skuggans hängivna söker därför
råd hos själva djävulskapet

Ödmjukhetens port ej längre hägring
Välkomnar den som naken är
Den som genom tribulationer
I smide blivit till nyckeln sin

Den största Makten
kräver den lättaste beröring

Ett stilla ljus
Smeker den sköne som hälsning
utan varken tvekan eller fråga

Vad är Livet utan Hemkomst?
Blott ett frö i vinden
Saknaden av god Jord
att rota sig i ånyo

En viskning leder ömt
den blindes undran
Himmelskt yrväder
målar horisonten i violetter

En Maestro utan orkester
dirigerar Tystnadens opus
Mästerverket skrider ljuvt
in i lyssnandets snäckor

Vad vore Livet utan sin Hemkomst?
Blott något förlorat
Ensam i ett öde rum
Utan vare sig lov eller nåd