du hoppades

men det var inte skalvet

det var då

på stranden i gräset

och havet havet ända ut till den vaga

horisontlinjen

vi såg

den enorma vita bilfärjan

ljudlöst glida över linjen och försvinna ut

med alla

de blinkande ljusen

ser ditt månskensbleka ansikte munnen

med läppar som

rörde sig rytmiskt och huvudet lätt

gungande

den ljusa rösten som steg och sjönk

steg och sjönk

steg och sjönk

tonar sedan avtagande ut mot tomheten

du är inte

längre med mig på strandgräset

äntligen tystnad

ändå

saknar jag dig alltid