Varför planera när endast nuet finns?

Varför oroa sig när oändlig potential är det enda som råder?

Varför ångra sig när allt är helt och fullt i sin ordning?

Varför kuva sig inför rädsla när nyfikenhetens dans härskar?

Varför envisas att döma när förlåtelsens frukt är så fin och god?

Varför kontrollera när Livet ändå aldrig låter sig fångas?

Varför lida i mörkret när Kärlekens glans är upplysande?

Varför nödvändigtvis förstå när upplevelsen är det äkta och sanna?

Varför ens ställa frågor när vi själva är svaret?