Jag sitter vid källan
Ser hur den springer in i floden
Följer det troget och den mynnar ut i havet

Jag dunstar och stiger upp i molnen
Svalvar av och blir till en droppe
Faller ömt ned igen på ängen

Mina vänner och jag är dagg i gryning
Och vi skönjer en strålande eld
Snart är vi alla små regnbågar

Hjärtat mitt ler av förundran
Inför någonting jag alltid vetat
Men egentligen aldrig förstått...