Skål mina vänner det var fanimej på tiden, världen runt omkring oss verkar blivit mörk och förvriden.
Men här finns det ljus och med ljus kommer hoppet, men samtidigt som vi firar glider kulan in i loppet.
För kriget hotar, inget botar den sjukdom som verkar spridas så jag får be om notan!
Jag checkar ut och jag gör slut med den världen jag trodde fanns någon gång förut. Så jag tar mig ett skjut, och lever på lyckoruset tills allt ebbat ut.

Det är ett modernt syndrom det här med att allting är någon annans fel. Alla skriker anklagelser till höger och vänster men ingen ser sin egen del.

För vem väljer presidenter eller färdemedel? Och sen skriker halsen röd för att den nya skattesedeln, har höjda hyror och klimatkompensation jo det samma generation som tycker att det är viktigare med likes på en bild än att få höra, jag älskar dig av en verklig person.

Stanna stopp, vill inte höra mer. Vänta, jag vill bort, jag gillar inte det jag ser.

Jag minns mig själv som liten och blåögd med fötterna i atmosfären, jag drömde om en värld utan bilar och där Ozonlagret inte hade lika många hål som osten i den lokala mataffären.
Där konflikter inte löstes med hjälp av gevären, Som skapats av barnahänder i andra länder där diktatorer gnisslar tänder och hoppas att ingen ska ta ifrån dem deras rätt att skapa andras elände.

Men det är den verklighet vi lever i.

Den verklighet där de utan samvete tar makten, kommer längst upp i stacken.
De andra får bara se upp i backen, annars får de tusen hål i nacken.

För utan självinsikt är det svårt att bli vingklippt, detta är på riktigt. Presidenten i världens största land tror att miljöförstöring är ett påhitt.
Vi är deep in the shit och vår undergångsmelodi kommer inte bli någon danshit.

Stanna stopp, vill inte höra mer. Vänta, jag vill bort, jag gillar inte det jag ser.