Jordan Hewson hörde något i korridoren. Det lät som en viskning. Hon kunde
> inte avgöra varifrån den kom. Det lät som den lockade på något. Hon stannade
> till och lyssnade. Hon inbillade sig säkert, men hon tyckte det lät som den
> viskade hennes namn. Jordan skyndade sig igenom korridoren. Hon tittade sig
> omkring. Det var helt tomt överallt. Men hon hade en konstig känsla av att
> någon eller något tittade på henne när hon gick till klassrummet hon skulle
> till och hon öppnade dörren till klassrummet och gick och satte sig. Dagen
> fortsatte. När hon gick hem så var hon säker på att hon inbillat sig. Nästan
> säker i alla fall. Nästa dag fick hon i uppgift att göra ett släktträd. De
> började jobba med det samma dag. Skönt att det är helg nu, tänkte hon. När
> Jordan var på väg hem så tyckte hon att hon hörde en viskning. Men hon
> skyndade vidare, fortare än hon någonsin hade gått förut. När hon kom hem så
> låg det en lapp på bordet;
> Hej! Jag, Eve och Elijah är och handlar. Vi kommer hem runt sju. Kan du
> hämta John från dagiset? Pappa är i studion. Ring om det är något.
> Puss och kram Alison
> Hon tittade på klockan. Den var lite över tre. Jordan suckade. Fast det
> betydde att hon var hemma själv i två timmar åtminstone innan hon behövde
> hämta John. Hon tittade i kylen efter något att äta. Där fanns det nästan
> ingenting. Hon suckade igen och stängde igen kylen med en smäll. Det kändes
> bra.
> Sedan gick hon till sin pappas arbetsrum och tog den bärbara datorn till
> sitt rum.
>
> Hon satte datorn på skrivbordet i sitt stora rum och satte igång den. Hon
> gick in på Internet och skickade iväg några mail till några släktingar och
> vänner. Sedan gick hon och hämtade telefonen och slog numret till studion
> som hon visste att hennes pappa jobbade i för tillfället. Det var Adam
> Clayton som svarade. Hon frågade efter sin pappa. Adam gick för att hämta
> honom, men kom tillbaka och sa att Paul var upptagen just då och kunde ringa
> upp senare. Hon hade tänkt fråga när han kom hem.
> Paul var nog den i familjen hon stod närmast, det berodde kanske på att hon
> var Paul och Alisons första barn och att de var födda på samma dag
> (observera samma dag inte samma år).
> Hon kom på att det fanns ett fotoalbum med bilder från en släktträff förra
> året, i Alisons och Pauls sovrum. Hon tog ner det från en hylla och lade sig
> på deras säng och började bläddra i det. De flesta personer kände hon igen.
> Men hennes blick fastnade på en person. Det var en man som var mycket lik
> hennes pappa. Hans ögon såg insjunkna ut och ansiktet var blekt och fullt av
> det som såg ut som rivmärken. Jordan fick gåshud och blundade en stund och
> tittade sedan på kortet igen igen. Mannen var borta. Hon ryckte på axlarna
> och bläddrade framåt i albumet och hon hoppade till när telefonen ringde en
> kvart senare. Hon tog upp telefonen som låg bredvid henne på sängen och
> svarade. Det var hennes pappa som ringde. De pratade en lång stund och lade
> på först när Jordan kom ihåg att hon skulle hämta John. Paul hade sagt att
> det fanns lite pengar i ett skåp om hon ville köpa något gott att äta.
>
> Hon skulle hämta John på dagiset före klockan halv sex. Hon gick och hämtade
> pengarna och satte på sig skorna. Hon tog nycklarna till cykeln och till
> huset ur nyckelskåpet. Sedan gick hon ut och låste dörren och cyklade iväg.
> När hon kom till dagiset så ställde hon cykeln utanför och gick in. Efter en
> stund kom John. Han sa hejdå till sina kompisar medan Jordan plockade ihop
> hans grejer. De cyklade förbi en affär och köpte lite läsk och godis. När de
> kom hem satte sig Jordan och tittade på TV fast hon visste att hon borde
> göra sina läxor. Hon somnade efter att ha tittat på ett tråkigt program om
> vilda djur.
>
> I drömmen var hon på en gata i centrala Dublin. Men mer såg hon inte av
> drömmen för hon vaknade av att John började skrika och gråta.
> Han hade ramlat i trappan, Jordan reste sig snabbt upp och skyndade till
> trappan. När hon kom till trappan låg John helt ihoprullad med sin vänstra
> arm i en konstig vinkel. Jordan skyndade fram till honom och satte sig
> bredvid honom. Snyftande förklarade han vad som hade hänt.
> Han berättade att han hade tänkt gå ner och titta på Tv när han på något
> sätt tappat balansen och ramlat från toppen av trappan ner till hallen på
> undre våningen. Han hade fastnat med armen i trappräcket och han sa att han
> mådde illa och hade ont i huvudet. Jordan sa till honom att vara helt stilla
> tills hon kom tillbaka. Hon sprang och hämtade telefonen som låg kvar på
> sängen och slog fort numret till Pauls mobiltelefon.
> Paul svarade när hon hade ringt tre gånger och hon kände en lätt panik växa
> inom henne. Jordan berättade vad som hänt för honom. Han var fortfarande
> kvar i studion och fixade med lite av varje. Han sa att han skulle säga till
> dem andra att han gick tidigare och att han skulle skynda sig hem.
> Mycket riktigt hörde de en nyckel i låset tjugo minuter senare. Han kom in i
> huset och satte sig på knä bredvid John och sa åt Jordan att ringa efter
> ambulans. Hon gjorde som han hade sagt och när hon kom tillbaka till hallen
> pratade Paul i mobiltelefon och av att döma hur han pratade gissade Jordan
> att han pratade med sin fru. Som vanligt hade hon rätt.
> En kvart senare kom ambulansen och fem minuter senare var de på väg mot
> sjukhuset. När de kom till sjukhuset visade en sjuksköterska Jordan och
> Paul till ett rum och sa åt dem att vänta. De sa ingenting på en lång stund.
> Det var först när en läkare kom in i rummet de ens tittade upp.
> Läkaren sa att John hade brutit armen och fått en lätt hjärnskakning. Då
> märkte Jordan att det började rinna tårar ner för hennes kinder. Paul kom
> fram och kramade om henne länge. Hon satte sig i hans knä och grät mot hans
> axel, men hon visste inte vad hon grät över. John mådde ju bra.
> Läkaren sa att man kunde få en lätt chock av sånt här och att Jordan hade
> skött sig bra. När läkaren hade gått ut tog Paul fram mobiltelefonen och
> ringde till Alison, fortfarande med Jordan i sitt knä. Han sa att John hade
> fått en lätt hjärnskakning och brutit armen och att de kunde komma till
> sjukhuset senare. Sedan stängde han av mobilen och började stryka Jordan
> över håret. De satt så ända tills Ali, Eve och Elijah kom in i rummet en och
> en halv timme senare. Både Eve och Elijah hade blanka ögon, även Ali såg ut
> som hon hade gråtit.
> Jordan hade slutat gråta, men hon snörvlade fortfarande. Hon såg att hennes
> pappas lila skjorta var helt blöt på ena axeln. Eve kom och satte sig på
> sängen bredvid Paul och lutade sig mot dem. Ali satte sig på andra sidan med
> Elijah i knät, också lutad mot dem.
> Efter bara en kvart kom läkaren och sa att de kunde följa med till en annan
> sal där John låg. Jordan hoppade upp från sin pappas knä fort och skyndade
> iväg efter läkaren.
> När de kom till salen låg John och tittade i böcker med en sjuksköterska.
> Läkaren tog med Paul och Alison in i ett rum bredvid och när de kom tillbaka
> en stund senare sa Ali att hon skulle ta med sig barnen hem och att Paul
> skulle stanna hos John. Och när Jordan sa att hon också ville stanna började
> Ali säga emot, men Paul tyckte att hon kunde få stanna, för det var ju hon
> som hade varit hemma när John hade ramlat. Till slut fick Ali ge med sig.
> Läkaren tog med sig John till ett annat rum och Paul och Jordan satt kvar på
> sängen.
> Jordan kände att hon började bli trött nu. Trots att hon kämpade med att
> hålla sig vaken lyckades hon inte, hon somnade i sin pappas famn.
>
> Hon drömde att hon var på samma gata som hon varit i den förra drömmen. Men
> den här gången såg hon en man på gatan som förut hade varit helt tom på folk
> förutom henne själv. Hon hörde hur hon själv flämtade till när hon såg att
> det var samma man som hon sett förut på fotot. Plötsligt kom det en annan
> man bakom henne. Hon hörde de korta andetagen. Det lät som mannen hade
> sprungit. Han gick förbi Jordan fort. Den andra mannen verkade inte märka
> att det fanns någon annan där. Men plötsligt vände han sig om, i tid för att
> se den andra mannen komma rusande uppför gatan. Han började springa, men han
> hann inte långt förens den andra hade attackerat honom bakifrån. Både mannen
> och Jordan skrek. Plötsligt var mannen som blivit attackerad helt still på
> den kalla asfalten. Jordan skrek.
>
> När hon öppnade ögonen var båda männen borta och hon låg i en sjukhussäng.
> Hon skrek fortfarande och var alldeles kallsvettig.
> Paul som satt i en fåtölj en liten bit bort kom fram till sängen och frågade
> vad det var. Hon berättade om drömmen och mannen hon hade sätt på fotot. När
> hon berättat färdigt var han alldeles blek i ansiktet.
> Hon frågade vem mannen på fotot var. Hennes pappa tvekade en stund (något
> som var mycket ovanligt), men berättade att det var hennes farfars bror
> Bill. Men han sa också att Bill knappast kunde ha varit med på en släktträff
> för två år sedan när han dog för åtta år sedan. Jordan kände som om strupen
> snördes ihop.
> Hon drog efter andan flera gånger innan hon kunde andas ordenligt, även om
> hon andades lite hackigt. Hennes pappa tittade oroligt på henne innan han
> fortsatte att berätta.
> Bill hade alltid varit utstött från resten av släkten för att han hade varit
> konstig och hört viskningar vart han än gick.
> De avbröts när en läkare kom in och sa att de var färdiga med gipsningen.
> Båda reste sig snabbt upp och följde efter läkaren till rummet där John låg.
> Nu hade han ett stort mörkblått gips runt armen och ett bandage runt
> huvudet. Men han log och höll upp en stor nalle med en liten hälsning på med
> sin friska arm. Jordan gick fram och kramade honom och hon kände tårarna
> bränna i ögonen samtidigt som hon viskade: Förlåt John, Förlåt. Då började
> tårarna strömma ner för kinderna igen.
> Hon drog sig tillbaka till en stol med knäna uppdragna till hakan medan Paul
> pratade och skrattade med John. Efter en stund ringde Paul hem och sa att de
> skulle komma hem senare. Sedan gick han ut och pratade med Ali.
> Efter en stund stack han in huvudet och sa att han skulle köpa en kopp kaffe
> och frågade om de ville ha något. Jordan skakade häftigt på huvudet. Vad
> John svarade varken hörde eller såg hon. Efter en stund gick Jordan fram
> till sängen och frågade vem han hade fått nallen av. Han svarade att han
> hade fått den av en sjuksköterska som hette Anne och att nallen hette Devil.
> Jordan skrattade och kramade om sin lillebror hårt tills han sa att han
> skulle kvävas om hon inte släppte honom. Hon skrattade ännu mer.
>
> En timme senare var de på väg hem. Jordan somnade i bilen. Hon kände sig
> fullständigt utmattad.
>
> Hon drömde om samma gata och samma män, men den här gången såg hon ansiktet
> på mördaren. Hon flämtade till när hon såg sin farfars ansikte. Hon vaknade
> skrikande i bilen, hon mådde otroligt illa.
> Paul stannade in bilen vid en busstation och tittade oroligt på henne. Han
> frågade om hon mådde bra. Jordan skakade på huvudet och begravde ansiktet i
> händerna. Paul frågade om hon mådde illa. Hon nickade. Paul startade bilen
> igen, men nu kastade han ideligen oroliga blickar på sin dotter.
>
> När de kom hem rusade Jordan ut ur bilen och snavade in på toaletten. Hon
> kräktes i toan och satt därinne i några minuter tills Paul kom och knackade
> på dörren och sa åt henne att öppna dörren. Men hon satt kvar på golvet utan
> att röra sig alls.
>
> Till slut hörde hon hur någon använde något att lirka upp dörren med. Paul
> kom in. Han var blek i ansiktet av oro och han lyfte upp henne och gick och
> lade henne på sin säng. Hon vände sig bort från honom. Sedan stängde till
> han dörren och frågade hur hon mådde, igen. Jordan ryckte på axlarna. Han
> satte sig bredvid henne och började stryka henne över håret igen. Hon vände
> sig mot honom igen och kurade ihop sig i hans famn. Sedan började hon
> berätta om den senaste drömmen.
> Den verkade inte komma som en chock för Paul, men när hon berättade att det
> var hans pappa som var mördaren vände han sig bort. Men han trodde henne och
> det var kanske det bästa.
> Då började han berätta om ett hus som tillhört hans pappas mamma. När hon
> dog lämnade hon det till de båda sönerna. Eftersom Bill var äldst gick det
> till honom, men Bob (Pauls pappa) tänkte inte ge sig så lätt. Men trots allt
> han gjorde för att han skulle få huset fick Bill det. Paul hade alltid trott
> att det var något skumt med det huset. Och att Bill hade dött så lämpligt.
> Men han hade aldrig trott att hans pappa var en mördare. Bob hade sagt att
> Bill tog självmord. Paul trodde att Bob inte hade för avsikt att döda honom.
> Jordan mådde lite bättre inombords efter det, men hon mådde fortfarande
illa. Paul frågade om hon ville till sjukhuset, men hon skakade på huvudet.
De satt och pratade länge innan Eve kom in i rummet och sa att David Evans
var i telefon och ville veta hur det hade gått och om Paul kunde komma
tidigare till studion dagen därpå.

Jordan somnade, men den här gången vaknade hon inte skrikande utan av att
Paul lyfte henne varsamt till sitt rum. Hon gav honom en
godnattpuss och en lång kram. Efter den dagen visste hon att hon kunde lita
på honom till 100 %.
Slut!