Man står vid kanten av ett mognande vetefält.
Den smala vägen leder varken till eller från.
Man kliver inte ut i det,
som ger bröd och är av liv.
Man står kvar vid början, eller slutet.

Sen skörden och fältet avklädes.
Men vägen förblir densamma.
Man står kvar, varken från eller till.

Det måste plöjas! Innan vintern.
Riva upp, skära i det,
bereda nytt liv.
Vägen, varken början eller slut.
.