Att lingvistiskt söka kartlägga ett språks
historia genom muntliga folksägner,
legender,skrönor och rena sagor,
vilket de bibliofila lingvisterna Jacob
Grimm 1795-1863 Wilhelm Grimm
1786-1859 företog sig genom det
tyska språkets grund och generering,
vilket enligt dessa bygga på muntlig
traditions folksagor,
säga en del om ett språks tillförlitlighet,
vars egentliga upphovsmän är okända
förutom sagoberättare Dorothea Vieh-
mann 1755-1815.

Det borde väl vara idealet det om ett
land,ett folk,ett språk enbart byggde
på sagans värld och alla levde lyckliga
i sina dar,
men som sorgligt nog i verkligheten
endast bara var en saga.

Om det inte fanns sagor att vila
sitt verklighetstyngda medvetande
i skulle mänskligheten brutit ihop
för länge sedan.

Ingår som nr 117 i "Litterära brottstycken"