Vilandes som i en puppa du slår ut i full blom med din
färgstarka aura. Så som fjärilen du sveper med dina vingar
över vackra minnens hav.
Fågelbo i ett körsbärsträd som för mig symboliserar din själs
skönhet så som juveler i mina kupade händer.
Din humor värmer och skrattet är aldrig långt borta.
Älskade farmor. Varför rinner tårar, när tårar ej får dig tillbaka?
Om tårar vore du, är du havet som med en våg sveper över stranden
och lämnar kvar dina skatter av minnen efter dig.
Jag plockar vördnadsfullt upp dem en efter en och jag bär dem
för alltid med mig och tar dem till mitt hjärta som slår för dig.