Går hem med dig bredvid. Stelheten i kroppen börjar gro som ett litet frö till en stor monsteraväxt med stora löv i varje kroppsdel. Mest beväxt blir hjärtat. Jag måste hämma andningen för att fokusera och förstå vad som händer med mig. Hur ska jag klara av situationen på bästa möjliga sätt, utan att det blir konsekvenser? Vad är det som händer med mig? Är situationen hemsk i sig eller är problemet inom mig? Tankarna dras iväg till en liknande händelse som gjorde att en jag älskade inte stod ut med mig. Tänk så kommer jag att förlora alla genom att bete mig så här. Kan inte prata. Man ska kommunicera. Jag kommer att förstöra alla mina relationer. Du frågar, men jag vet inte vad jag ska svara, för jag måste komma på den bästa strategin först. Jag vet ju inte ens själv.
Nu är det försent, jag har förbittrat tillvaron fullständigt. Till ättika, en dag som kunde ha varit skön. Kommer att börja gråta, högt, om jag försöker att förklara. Skapa en enorm scen mitt i ljusrymden utan att någon i världen förtjänar att insupa den trasiga negativa energi som kommer att strömma ur mig. Det måste gå över, men jag kan inte andas. Jag inte är smart nog att komma på den bästa strategin.

Om jag får bli själv en liten stund kan jag låta min själ känna för att sedan andas ut.