Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En ensam soldat i fredskrig


Soldaten

Soldaten tog sin roll som ung. Tog upp ett ovässat svärd mot en oemotståndlig kraft. Så soldaten slipade sitt svärd och lärde sig att bygga murar. Tog upp sin sköld.

Med tiden så blev soldaten starkare, soldatens svärd vassare, tekniken att använda både sköld och svärd bättre. Murarna blev starkare och fler. De växte högre. Soldaten såg det hotet mindre som oemotståndligt och mer som ett patetiskt skal.

Efter ett antal slag så var kriget vunnit. Där det en gång hade funnits ett hot fanns nu inget mer än ett krossat motstånd. Något som inte var värt att slåss mot längre

Men även när kriget var slut så behöll soldaten sina murar, sitt svärd och sin sköld. När civila försökte närma sig så såg soldaten inte potentionella vänner.

För att soldaten var fortfarande en soldat som inte hade lagt ner sitt skarpa svärd eller sin starka sköld.

Och murarna som en gång hade skyddat soldaten isolerade nu istället soldaten.


Soldaten som bara visste hur man försvarade sig såg inte hur det som en gång var ett skydd i krigstid nu var ett hinder i fred. Hur de höga murarna, den starka skölden och det sylvassa svärdet nu isolerade soldaten mot de som närmade sig utan att vara ett hot.
För allt soldaten visste var blodiga slag och krig.

En ensam soldat i fredstid som söker motstånd och konflikt där den inte behövs.




Fri vers (Modernistisk dikt) av Michael Westling
Läst 650 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-09-17 15:51



Bookmark and Share

  Anders Frankenberg Waster
Din dikt "soldaten" har likheter med min dikt "närstrid". Ändå är det inte detsamma.

En av likheterna är emellertid "soldaten" som beväpnar sig, och slutligen blir ett hot mot sig själv, och alltid befinner sig i försvarsposition.

Nu ber du ju om konstruktiv kritik, så här är ett försök:

Din berätelse rymmer möjligen fler (och andra) aspekter än min text..
Men jag finner min text tätare.

Det är möjligt att tätheten bara är ett subjektivt upplevt ideal hos mig.
(fast faktiskt är jag rädd för att mina dikter är för korta ibland)

Men i rader som "Efter ett antal slag så var kriget vunnit. Där det en gång hade funnits ett hot fanns nu inget mer än ett krossat motstånd. Något som inte var värt att slåss mot längre"

Upprepas insikter som vi redan försetts med.

Det blir lätt en slags upprepningar.

När du skriver att: "det sylvassa svärdet nu isolerade soldaten mot de som närmade sig utan att vara ett hot. ", så har vi redan fått veta att: "När civila försökte närma sig så såg soldaten inte potentiella vänner"

Tjugofemöringen har förhoppningsvis redan trillat ner - däremot är det en väldigt pregnant, och mättad bild (Med svärdet som skyddar soldaten mot oskyldiga sociala närmanden.)

Om jag vore du, skulle jag försöka förtäta - "Kill your darlings!" (Inte den med svärdet - den är för bra för att slaktas ! )

Och prova nya språkformer, sammanfatta, omformulera.
En lång dikt kanske kan bli två korta, om man inte får med varje nyans i den första.

Detta är bara en ringa hobbydiktares subjektiva tankar, om dina dkter. Men de är nedskrivna i syfte att ge dig tankestoff, som kan föra dig vidare.

Och anledningen är givetvis att jag kan se något jag illar i flera av dina dikter.

Man behöver definitivt inte hålla med mig, och det är möjligt att du har en personlig grund till att skriva som du gör, som kan ha undgått mig osv.

Men mitt bästa råd är tills vidare: Komprimera !

(OBS: förstå det nu inte som om jämförelsen mellan dikterna är nån slags barnsligt "tävlingsansats" det är det inte. Den är där för att förklara min infallsvinkel till din text: nämligen det gemensamma temat.)

I all välmening.

Anders F. Wester
2018-08-29

  UlfH
Temat talar till mig, och jag ser sammanhang som passar långt utanför just den nämnde militären. Det är asbra. Men texten känns stolpig, det kanske är ett medvetet stilgrepp?
För mig skar sig de korta meningarna med det mycket prosalika språket och blev en tröskel istället för en bro mellan mig och texten.
2017-09-25
  > Nästa text
< Föregående

Michael Westling
Michael Westling