Titta jag flyger!
Jag står på en pall och försöker se ut genom fönstret, men jag är så liten att jag inte riktigt når upp, så jag lägger ännu en gammal familjebibel med tjocka pärmar på pallen, och nu får jag hakan i nivå med fönstret och kan se ut över den gräsbevuxna sluttningen och äppelträden, martallarna nära stranden och havet det spegelblanka ibland vredgat stormande rike som ligger mellan strandlinjen och världens kant, men jag har blivit stor nu, ja jättestor egentligen och en dag skall jag gå genom den halvdunkla hallen med väggfasta hyllor, klädkrokar och dörren upp till vindstrappan skall jag passera på vägen, och jag skall regla upp den tunga ytterdörren öppna den och stiga ut i solen. Jag skall känna vinden mot mitt ansikte och med lyfta armar skall vingfjädrarna vecklas ut och jag skall springa glädjefylld mot vinden, tills jag lyfter och med kraftfulla vingslag styr ut över det blånande havet mot följsamt öppnande horisonter. . . . .
Prosa
(Kortnovell)
av
Goraxy 89 Orion
Läst 295 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2017-09-25 06:02 Författaren Goraxy 89 Orion gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående Goraxy 89 Orion |