Det var en gång en liten jänta som hette Linnéa Sockerhjärta, för så hade Otte Gullspira bestämt att hon skulle heta, ja att hon skull heta Sockerhjärta alltså, Linnéa det hade mamma bestämt.
Nu var det så att Linnéa Sockerhjärta också var väldig bra på att bestämma, varje ny dag bestämde hon sej för att lära något nytt, hon var väldigt duktig på det, att bestämma alltså och just i dag hade hon bestämt att hon skulle lära sig att hoppa hopprep.
Nu är det så med hopprep att de också vill bestämma och just det här hopprepet var alldeles hopplöst på att bestämma. ”I dag skall vi hoppa” sa Linnéa till hopprepet. Men se det ville hopprepet inte alls utan det ville sno och trassla sej som det själv ville och inte ett dugg som Linnéa Sockerhjärta hade bestämt.
Åhh snurra nu då repussling, sa Linnéa Sockerhjärta till repet så jag får hoppa nångång, jag är alldeles hoppnödig idag så nu får du allt göra som jag vill så att jag blir av med hoppnödigheten min. Hon lade repet bakom sej som man skulle så knixade hon till som man skulle men repet det bara trasslade sej och slog knut på sej själv för det ville också bestämma och nu hade repet bestämt sej för att trassla och knyta sej, så då gjorde den det.
Men då kom Linnéa ihåg vad Lotte Gullspira hadde sagt att ”Övning gör mästare” ja så var det ju. Hon kastade hopprepet på backen med trassel knutar och allt, och så ropade hon med den skarpaste stämma hon kunde, med en sådan där röst som hon själv hade hört de gånger hon själv inte gjorde som Otte sa. Nu du hopprepsusslig, nu får du allt passa dej så jag inte kastar en massa övelse på dej för då du kommer du nog att snurra som jag vill och då blir det som jag bestämt.
När hopprepet hörde hur bestämd rösten lät blev det alldeles förskräckt och bestämde sej för att det är nog bäst att bestämma sej för att vara snäll och göra som Sockerhjärta vill. Så då bestämde sej repet för att vara snällt så att Linnéa kunde öva mer, för ”Övning gör mästare” det hade Otte Gullspira sagt och Linnéa hon övade och övade och repet det var snällt så helt plötsligt, som av sig självt så hoppade de lyckliga iväg precis som de själva hade bestämt och har dom inte slutat så hoppar dom väl än.

Vill inte
Det här är berättelsen om den dagen Linnéa Sockerhjärta bestämde sig för att inte prata.

Varje ny dag bestämde Sockerhjärta sej för att lära något nytt, hon var väldigt duktig på det, att bestämma alltså och just i dag hade hon bestämt att hon att inte skulle prata med någon.
Men nu var det så med den här någon att han också vill bestämma och just den här någon var väldigt pratsam och han hade bestämt sej för att prata med Signe-Linneá i dag.
Vill inte, sa Linnéa, fast inte högt så att någon hörde det bara inom sej själv, för hon hade ju bestämt att hon inte skull prata med någon i dag. Jasså sa någon, du har bestämt dej för att vara en surprump i dag det var ju tråkigt jag som hade tänkt bjuda dej på en is. Jag är ingen surprump sa Linneá, surprump kan du vara själv och tack gärna en is det vill jag ha sa hon, fast inte högt så att någon hörde det för hon hade ju bestämt att hon inte skull prata med någon i dag. Skall vi gå pingvin frågade han, och började härma en pingvins lustiga gång. Linnéa måste skratta det såg ju för tokigt ut när han skruttade runt på golvet som en pingvin och det bara spratt av lust i henne att härma honom och skutta upp och gå pingvin. Men hon kunde ju inte hon hade ju bestämt att inte skulle prata med någon idag och då kan man ju inte börja skratta högt och springa runt som en pingvin heller. Skall vi gå ner och se om Otte Gullspån är hemma frågade han. Jaaa ropade Sockerhjärta högt och skrattad för Otte var den bästa Linnéa visste och nu hade hon glömt bort att hon bestämt att hon inte skull prata med någon i dag så då kunde hon ju lika gärna börja skratta högt och skutta runt som en pingvin och nu kan jag väl få den där isen du lovade mej och någon surprump det är jag inte, det kan du vara själv så det så. Det där med att bestämma sej för att inte prata med någon det var nog inget bra bestämm för då kan man ju inte ha något roligt alls så det bestämmer jag mej för att inte lära mej mer av saLinnéa Sockerhjärta högt och tog min hand när vi skuttade ner till Otte Gullspån för att visa hur man gick pingvin. Och har vi inte slutat skutta så skuttar vi väl än.

Hoppa paradis
Det här är berättelsen om den dagen
Linnéa Sockerhjärta bestämde sig för att hoppa paradis.

I dag har jag bestämt att vi skall vi hoppa paradis sa Linnéa till Otte Gullspira. Hon var väldigt duktig på det, att bestämma och idag bestämde hon att det var dags att skutta paradis å då måste man hinke ser du sa hon, man måste hinke på ett ben annars går det inte. Jaha det låter ju bra det, men du om man inte kan hinke på ett ben får man lov att hinke iväg på två ben då för det kan ju hända att man har ont i benen och inte kan hinke på ett ben sa Otte. Ja då, det går bra det nu bestämmer vi det men först måste vi rita upp en paradishage så vi har något att hinka i bestämde Linnéa. Vilken färg skall vi ta, det finns färgkritor i blått, vitt, rosa och så röda och det får du bestämma Otte för du är nästan lika bra som jag att bestämma men bara nästan. Du är allt en riktigt liten näbbgädda du sa Otte och såg ner i kritasken. Vad var det du kallade mej frågade Linnéa. Näbbgädda svarade Otte. Det var det värsta jag hört näbbgädda kan du vara själv, ja det var det värsta jag hört så nu bestämmer jag att vi skall ha rosa krita. Så ritade hon en ruta på asfalten så en till sedan såg hon lite fundersam ut, hur var det nu igen ska det vara en dubbelruta nu eller hur var det nu igen Otte? Skall jag rita klart så det går det fortare och vi kan börja hoppa, jag ser att du är väldigt hoppnödig i dag också och det är inte bra för små flickor att gå omkring och vara hoppnödig för länge, sa Otte.