Under morgonens unga timmar blickade solen försiktigt ut över världen. Dagen välkomnades ömt. Strålar kastades över den blodröda, breda persiska mattan. Där satt jag hopkurad för att måla tånaglarna i en lyckosam färg. Jag hade varit uppe med kylan denna tidiga morgon, som gryningen sakta släppte taget om. Min hy var solvarm och vitblek. När ljuset sträckte sig in genom fönstret för att sedan tränga sig genom hårslingorna och nå mitt ansikte stack det tacksamt i ögonen.

I min avlägsenhet kände jag din närvaro fylla rummet, trots att jag ännu inte skådat dig. Din varma handflata fördes från nacken längs med min nakna ryggrad för att sedan lämna huden kall, istället förflyttades din värme mot mitt framåt fallna hår för att smeka det bakom mitt öra.

Framför mig såg jag den stängda balkongdörren och fönsterbrädorna fyllda med gröna nyanser av de levande plantorna. Dina bara lår skymtade i periferin när du sansat rörde dig mot dörren. Hela din ryggtavla tog sedan upp mitt synfält och kall luft dansade in när du öppnade dörren på vid gavel. Du suckade lättsamt och svepte den grårutiga filten om dig. Vid det runda cafébordet av frostat glas tände du en röd Marlboro. Som varje morgon. Jag var förundrad över hur vissa rutiner var svetsade i dig. Hur du aldrig undkom dem.

Från köket hördes kaffebryggaren puttra tungt. Jag spretade med tårna i hopp om att lacket torkat tillräckligt för att inte kladda ut sig. Det ojämna trägolvet kittlade under mina fötter när jag sträckte mig efter tekopparna på hyllan. Det rykte hett från den mörka morgondrycken. Ångorna slingrade sig uppåt för att sedan suddas ut.

Cafébordets glasyta skrek illa när porslinet ställdes ned. Insvept i en egen filt satt jag mig på den enda lediga stolen. Jag blickade ut över allén och gestalterna som rörde sig mellan träden. Vissa med hetsiga steg, andra i godan ro. Sedan såg jag på dig. Du hade hunnit tända ännu en cigarett och njöt av värmen som gick att fånga. Fräknarna brottades om plats längs din näsrygg, håret spretade smått galet åt olika håll. Jag flinade samtidigt som jag sträckte mig efter cigarettpaketet och tändaren. Du mötte min blick. Dina djupt blå ögon, trötta efter dålig sömn, pryddes av mörka veck. För mig var du alltid som vackrast de tidiga mornarna. När du var oskuldsfull och ömtålig.

Tystnaden kändes aldrig evig med dig.