Hur kan man orka,
vara vaken timme efter timme
och bara försvinna in i minnet av dina ögon.

Där det speglas om en kärlek som inte fanns
och någonstans bakom alla känslor
finns bilden av oss två fortfarande helt oförstörd

Innan vi började tänka
och kom på oss själva med att önska
Ifall vi bara hade kommunicerat istället för att byta blickar.

Bortom all vetenskap vilar mina känslor
i nöd och i lust tills livet skiljer oss åt.


Men fram tills dess får jag nöja mig med minnet av dina ögon