Stora förändringar I livet börjar sällan särskilt dramatiskt.
De smyger sig in i livet genom porer I vardagen;
långsamt och omärkligt,
kanske som mörkt bläck som droppas I ett vattenkar?
Dropp dropp dropp.

Vattnet sväljer färgen utan att det tycks påverka henne nämnvärt.
Men så når de två substanserna den punkt i relationen där ett maktskifte uppstår.

Vattnets kropp intas av bläcket och börjar dra mot blått.
Till en början är effekten så liten att den nästan är omöjlig att upptäcka.
Den svaga nyansen accentuerar snarare vattnets kristallklarhet,
men bara ett eller två stänk ytterligare ändrar balansen.
Dropp dropp dropp
och, se där,
man kan urskilja tydliga stråk av blått som rör sig genom den omgivande vätskan.

Någonting har kommit in och börjar ta över.
Dropp dropp.
Det finns inga skikt kvar,
inga fickor av det ena eller det andra.
Alla tecken på process är borta.
Bläckvattnet är allt som återstår.
Djupblått.
Viskositeten är knappt mätbart förändrad,
allt flyter på som vanligt,
men från och med nu är det blått som gäller.
Och var och en som följt förloppet glömmer snart att ursprunget var ett kar fyllt av klart vatten.

Förändringen börjar sällan dramatiskt.
Den smyger sig på och tar över,
lite I taget,
till dess någon form av skifte uppstår.