när skymning sig sakta

sänker

och skuggorna tätnar

då sjunger jag

gnolar

en mycket gammal kristen sång

som ofta spelades

om kvällen

på fasters resegrammofon

på vårt sommar

palats

den slutar såhär:

jag är en främling jag är en pilgrim

blott en afton blott

en afton bor

jag här”

sedan sluter jag ögonen

och vandrar

vidare

över den stjärnbeströdda

rymden