det är länge sen nu
det är så länge sen
det var under pestens år
men jag bodde långt utanför
i det torp jag kallade för stationen
där stod ett träd
där svartänglar samlades
om nätterna
och höll låda
all kärlek jag förmådde känna
vid den här tiden
kände jag för det trädet
och det var inte mycket
en natt kom Fröken Fager
i en svarttaxi
amen för fan kom ut
och betala fanskapet
skrek hon
jag hade inte sett henne
på åratal
hon var lös i fogarna
och andades
endast på rent djävulsskap
och hon var black
björnarna var ute efter henne
och snuthäcken hade en stående
inbjudan för ett besök
ja, ok, vadådå, sa jag
ja, har du nåt, sa hon
nej, men i närheten fanns
ett nyöppnat vampyrnäste
vi åkte dit
jag bad henne vänta i bilen
och låta bli att plocka isär
inredningen
ok, vampyrerna satt på tunga grejer
och vid den här tiden
var mitt namn
fortfarande gångbart
för en köpnubetalasentypavtransaktion
och tillbaka på stationen
tog vi en nollfemma var
och hon rätade till hållningen
men inte var det som förr
jag såg henne i ögonen
jo, Fröken Fager fanns kvar
och helveteocksåvarförjustjag
men, just jag och ingen annan
måste övertala henne
att lägga vampyrgaddarna på
hyllan
jag gav henne min bästa
version av detgörmejontattbehövasägadetta
och sen garvade vi åt detta hela natten
och tre månader senare
hoppade hon ut genom
ett för tillfället passerande fönster
och blev till aska
långt innan hon fick en chans
att landa med båda fötterna
i verkligheten