Folk talar om vad de ångrar att de inte gjorde vid livets slut. Vad är det man vill?
Vid alla tillfällen jag söker hittar jag inget. Det finns inget att hitta utom det inom en själv.
Tomheten är större än vanligt. Vänner, familj och kamrater är ett sandkorn i havet.
Det rinner över. Det får inte plats men ändå är bägaren kvar.
Bägaren kan inte försvinna. Försvinner bägaren försvinner den sista meningen i livets stora bok.
Vad finns om inte en annan varelse att sluta sig om. Allt är böcker i hyllan, lästa eller bortglömda under tidens damm.
Målet behöver skapas, men kan inte nås. Vad är lycka om inte ett timglas av vånda.
I tomheten finns ett ljus som drar mig framåt. Ett ljus som håller upp bägaren när den rinner över.
Ett ljus som aldrig kan lysa mer än en stjärna på himmelen.
Ljuset kommer aldrig bli min sol. Men någonstans i tomheten finns ljuset och skiner sitt ständiga ljus.