Isjakt framstår som ett ord flera olika människor borde kunna ha olika åsikter om vad det är.

A. Ett fordon bestående av trekantig ram, små hjul eller underdelen av skridskon vilken framstår som bidragande till fart, samt segel av olika material säkert. Där seglet, det är meningen med dess existens, skall fyllas av vind samtidigt med visst handlag och underhållas av personen som besitter fordonet. Åkare, förare eller annan benämning. Okänt i nuet av pennföraren om katamaran eller även trimaran gjort sitt intåg även här.

B. En sorts nöje eller arbete. Som en eller flera ägnat sig åt, så länge isen har lagt sig på sjön. Ofta sedd som fri pimplare och även med visst tålamod, försedd med verktyg för ändamålet passande. Hink, vit, blå, grön, röd, förekommande i olika färger och nyanser. Även om svart, orange och turkos är mer sällan förekommande. Borr, fiskedon, kniv, snöre, kanske elddon. I denna sport förekommer även Boden. Tävlingen har hittat dit. Även om den inte verkar innefatta precis 'alla' sportens utövare. Plötsligt omsvärmad en eller flera något spritt utdelade pimplare som 'störs' av att den möjliga friden bryts av deltagare som inte verkar bry sig om sportens regler, ens om de kände till dem.

C. En sorts melankoli verkar stundom ha infunnit sig hos de vilka finna frid i och för sig, ensamma och solitära (om än det ibland synts två eller tre människor samtidigt) i akt och mening i att prova sig fram till vilka sjöar och fjärdar, vilka verkar 'säkra' och därtill även farbara. Först då dessa frusna och blanka, ej så knottriga eller översnöade isar, stora som små möjligt blanka ytor, ses som fullgoda att beträda för envar hugad människa och fordon, farkost. Repliken eller utropet 'isjaktens utövare och isars beskyddare' hörs alltmera sällan uttalas, omskrivas eller ens omtalas. Om dessa väl 'hjältar', i sitt utövande, sin gärning för senare exploatörer.