Solstorm

Släck dina ögon

Lägg ifrån dig förra sommaren
Och den bedagade jorden
Den som du sparat på så länge

Viska till mina händer
Säg dem allt nytt som du förstått
Se hur dom kupar sig för natten
Huden jag formar för dig
Till nya dagar reser vi upp
med fingrarna flätade
Varje natt ur våra händer formar vi stjärnorna en skål.
Vi möts
I dalen där ljuset har samlats
Och går ner för att bada
Där Gnistrorna Flyta
Där stjärnor ges Svalka
och bryter ytan
Sprakar till
Ger vika
I Vattnet som kommer ur skymningen
Skymningens dagg

Solstorm

Släck dina ögon

Lägg ifrån dig förra sommaren
Och den bedagade jorden
den du sparat på länge

Viska till mina händer
Se hur dom kupar sig för natten
För dig
Ska nya dagar resa upp
Och med fingrarna flätade
Ska jag varje natt forma stjärnorna en skål.
Vi möts
I dalen där ljuset har samlats
Och går ner för att bada
Där Gnistrorna Flyta
Där stjärnor ges Svalka
Och Bryter ytan
Sprakar till
I Vattnet som kommer ur skymning
Skymningens dagg
Du badar i Vattnet som en dag kan ta slut
Hör Strömmarna sucka
För Ingen våg kan bli din
Ingen krusning är någons
När ett öra vill lyssna
Kan det höra hur Bäckarna porlar.
I bäckar som vrids ur all rädsla och bävan
För att du riktigt ska kunna svälja , vila,
samtidigt som stjärnorna bada.
Allt vatten som speglar.
Gör det ont när havet glittrar så vackert.
Tårar är källan till allas vackra beskrivningar
- av vatten
Glöm ej
Regnet
Att regnet också kommer
Regn som alltid tröstar.
Min mun är kall av is.
Din mun är god och smakar längtan.
Du ger mig sömnen.
Dämpar den brännande solsvedan.
svarta dvärgar törstar inte,
Men du vill svalka mig.
Du som ser på när jag släpper taget om kudden
När jag sjunker i
Täckets fjun som doftar av Rosmarin
Druknar i din violdoft som tränger in i satin.
Du
Och jag
Som möts
Vid Hårets mörka rand
Vi som varje natt ackompanjeras av stråkar på fiol.
Vi som på nätterna spanar och ser längre ut över vidderna. I natten.
Vi som rider fortare , ut över slätterna. På natten
Vi som säkerare vadar ut ner i sankmarken. I ljudlöshet, mot natten.
Vi som ska bygga livet på drömmar som kan ta oss långt förbi dagen.
Vi som
Jag släckte mina ögon.
Stilla ligger kvar.
Vi blir till igen imorgon.
Vi blir till ännu en dag.
En dag som alltid sen ska sova.
Trots att ögonen brinner.
Och solarna stormar.




Du badar i Vatten som en dag kan ta slut
Hör hur Strömmarna sucka
För Ingen våg kan bli din
Ingen krusning är någons
När ett öra vill lyssna
hör du oss i Bäckar som porlar.
I bäckarna som vrids ur alla rädslors bävan
För att du riktigt ska kunna svälja , vila, samtidigt som stjärnorna bada.
Därför glittrar bäckar och havet så vackert.
Det är anledningen till alla de vackra beskrivningar
- av vatten
Glöm ej
Regnet
Att regnet också kommer
Regn som alltid tröstar.
Min mun är kall av is.
Din mun är god och smakar längtan.
Du ger mig sömnen.
Dämpar den brännande solsvedan.
svart dvärgar törstar inte,
Men du vill svalka mig.
Du som ser på när jag släpper taget om kudden
När jag sjunker i
Täckets fjun som doftar av Rosmarin
Druknar i din violdoft som tränger in i satin.
Du
Och jag
Som möts
Vid Hårets mörka rand
Vi som varje natt ackompanjeras av stråkar på fiol.
Vi som på nätterna spanar och ser längre ut över vidderna. I natten.
Vi som rider fortare , ut över slätterna. På natten
Vi som säkerare vadar ut ner i sankmarken. I ljudlöshet, mot natten.
Vi som ska bygga livet på drömmar som kan ta oss långt förbi dagen.
Vi som
Jag släckte mina ögon.
Stilla ligger kvar.
Vi blir till igen imorgon.
Vi blir till ännu en dag.
En dag som alltid sen ska sova.
Trots att ögonen brinner.
Och solarna stormar.