Kvällen strömmar emot mig dörren går upp
kinden svalnar mot kvällen
bakom lyfter rösterna befriade
Slamret från maskinerna
hörs svagt ur källarskrattet
blandas med svettlukterna
ett hopprep löper mot golvet

En tidskapsel passerar
som en insekt i en droppe kåda
första steget trappan
I skuggan är det lätt att glömma solen
storleken blir mindre men den växer ur hoppet
som skimrar i mörkret

Än är inte undrens tid förbi
Solen det slocknade vittnet till vardagens cirkus
natten träder fram ur skuggan
visar sitt ansikte
vinkar mot månens skiva

*

Kommentar Fullmåne

Goraxy 89 Orion "En kvällsdunkel stämning i den här dikten, där ljuden från den ändlösa seien av gångna dagar passerar revy medan mörkret blir tätare - gillar !!! 2016-09-06