Som en gammal gladiator går jag fram på en arena
Där blod och sand är utbytt mot plastgolv.

Tunga moln hänger kring mitt Colosseum,
en grinig chef, en redovisning som ska in och runt omkring
skriker publiken efter mer blod.

Jag lägger mig ner på bänken och molnen bildar ett vattenfall
140 kg vattenfallsgråt med krav och räkningar
Och min kvinna som inte vill röra i mig.

Långsamt pressar vattnet ner händerna mot mitt bröst,
Stången vilar. Publiken tystnar. Ska han klara det?

Det är tungt. 140 kg i bänkpress. 140 kg som vilar mot bröstet
Vikterna täcker nästan hela stången. Det finns bara jag och tyngden.

Publiken drar efter andan, dom veka och bortskämda
Silversked i mun och muskler som hälsenorna på en sparv
Dom tror att gladiatorn ska krossas av vattenmassorna.

Smärtan är bara vekhet som flyr kroppen,
Det är bara jag och tyngden.

Jag pressar händerna genom vattenmassorna,
Jorden skakar och publiken som har makten över gladiatorn
förfasas över kraften.

En kryptonier bland män
Spartacus
En apman

Jag lyfter vikten och stiger upp från bänken.
Tanterna cyklar vidare på sina motionscyklar.
Jag är inte svettig utan nyduschad