Jag blundar
Ser för mig ditt ansikte
Du kommer inte träffa mig igen
Kära lärare
Den del av mig som kom
Har dött

I desperata försök
Har jag försökt återuppliva honom
Med elstötar och schocker
Med kärlek och socker
Men han dog kära lärare

Så sista gången du såg mig
Var ett år sen, ungefär
Så länge man lever så länge man lär
Det finns inget att komma tillbaka till
Inte än
Mina rötter har brutits
Och jag flyter iväg
Ut i livets stormande hav
Ett tag sökte jag
Att mana alla krafter och simma tillbaka
Men M dog
Och nu nån annan i hans skal
Ungefär densamma
Men han som du lärde känna
Under så många år
Finns ej kvar

Jag bjuder dig en sista gång
På wienerbröd och korv
Jag offrar det med sinnet
Bjuder dig på sång
Och alla vackra tyger
Och varma källors omslutande famn
Bjuder på ljus och på eld
På fest och på skald
Jag ångrar mina brister
Att jag inte var tillräckligt stark
Som inte lyssnade på dig
Eller kunde tänka tillräckligt långt
Vad jag än gjorde
Gjorde jag för att inte ramla bort
Jag gläder mig åt allt så vackert
Du som gör så mycket gott
Dina vackra kvaliteter
Som är så oändliga
Så att jag enbart fått smaka
På det lilla godis du hade
Ut ur din hand
När du ansåg det passa

Är säker att du kommer fortsätta
Och jag likaså
Men någon annan kommer inträda
På platsen där jag en gång låg

Pelarn byttes ut
En annan tar dess plats
Det spelar ingen roll
Det var nog dags

För denna var så rutten,
Maläten och svag
Hur skulle den någonsin
Kunna bära ett endaste tak

Nej iväg till världens ände
Visar sig ett vattenfall
Kan krusa längsmed ytan
I mitt fagra skepp

Ensam i min mast
Spejandes för land
Eller efter vackra bär
Sura men söta
Friskar upp en skörbjuggstand

Istället fastlåst vara
Tättintill min vägg
Skuggspelet fortsätter
Jag får alltmera skägg

Ögonen är gråa
Har förlorat all sin färg
Sinnet är mest dunkelt
Kopparn samlar ärg

Men nån dag tändes facklan
Och nån med ljuva tag
Låser upp mina anklars kedjor
Det kommer vara en vacker dag!

Ledsagad mot ljuset
Med fötter som knappt kan stå
Utmärglad och svulten
Inte sett ljus på många år

Mötes snart av världen
Ärrad fobi enbart
Ärr inuti mitt sinne
Som löses alldeles skenbart

Istället finnes rymd
Så himla underbart
Och ljuva söta toner
Allt strålar så underbart!

Droppar sjunger
Grässtråna faller in i melodi
Fåglar, stenar, tåg och el
Mossa, stammar, baggar, en hund
De talar upp
De talar alla i symfoni

Med mjuka ögon ser jag
Ingenting av plågan fanns
I alla fall inte
Någon annanstanns

Än inuti mitt sinne
Där bojan än finns kvar
Jag drar mig tillbaka
Försöker klia mig på hakan
Men handen rör sig ej
Är tillbaka till min vägg
Och stegen ekar
Och droppar droppar
Och skuggspelet på väggen
Blir återigen
Mitt liv