utskrivna hatbrev fastklistrade på en skoltoalett
som ur en amerikansk high school film från sent nittiotal
tjock röd fryspenna mot bilden jag publicerade i torsdags
dedikerat hat
sedan
undvika personer i skolans bibliotek det går sådär vi träffas sen ändå
jag saknar faktiskt att prata med dig ändå trots jobbiga omständigheter
typ din nästan-tjej som jag tror hatar mig men nåja vem-gör-inte-det

men dagen smakar åtminstone inte längre blod
(snarare svart kaffe-vodka-cherry cola)
och jag behöver uppgradera mitt liv för just nu lever jag på
för höga mängder koffein ska man testa amfetamin?

orimligt skönt att någon hatar mig så mycket
kan låtsas att det är därför jag känner som jag gör
utåt arg inåt ledsen
så på något sätt vill jag säga tack för ditt välgjorda hat jag
orkar inte hålla glömda känslor inuti men kan absolut inte säga
något alls inte ens för min nya psykolog jag vill inte verka
sämre än vad jag redan tycker att jag är

så då låtsas jag att den röda tuschen är anledningen till
att mina skor alltid är fyllda med vasst smutsigt grus när jag ska
springa efter dig.