inte jag inte du men vi får ta
det vi i skålen får
även om vi inte mår bra
när vi strandat på Tempelberget
Alla vi så viktiga
alla berg av förlåt
all sorg och gråt
allt stort och smått. tider som går

Du sa en gång Acceptera nuet bara
lägger dina ord mot kinden
så mycket du
alla klokord
visdomsord
frön som faller i jord
klokuggla
sköldpadda
nattregnet faller
över dagens samhälle som vill. vill
förtränga allt. allt. allt. allt
som har med död och sorg att göra
Men ett samhälle som stänger ute
allt detta. stänger även vår möjlighet till
en reningsprocess. för all sorg
stänger även dörren. möjligheten
möjligheten till läkning
den är en fas
som leder till ny början
liksom månens

Låter vi inte oss sörja
utan tvingar oss att bära allt inom
då fryser vi fast i sorgen
och tåren torkar in
"Det finns så mycket
mycket ord ur mitt inre
vill ut för dig bara"
I mörkret söker jag dig
letar bland skuggorna
ropar ditt namn
över det vindpinade gräset
havet

Rader av stenar bildar väg
ett radband av vita böner
korsar stigen vägen
du hittar hem och du hittar mig
står under dungen av tallar på kullen
lyssnar till samtalet. deras röster flyktiga i vinden
Ärlig öppenhet. Inget smilande
bara ett oändligt tålamod
med den som inte har
uråldrig visdom

vi dör och dör
återföds igen till livet och skrattet
endast ur sorgens jordmån
växer förundrans blommor
och alltid

är vi


Kärleksfulla kramar <3