hösten kommer till ett väglöst land
där skuggornas färg smälter samman
på tråden hänger dropparna
de genomlysta själarnas tårar

Det kalla hjärtat hos en animal enbart en vilje
Kain ett märke brinner på din panna
jagar rastlöst över nätets gårdar
bland partyts gäster dricker dig mätt
på deras tårar


tröskeln till ett hus utkastade stugor och skjul
blinkar som fläckar här och var
steget över tröskeln leder vägen i tystnad

bland de döda urtidsdjuren