Som poesin mötte deras skratt där framför mina ögon jag ej kunde titta bort. De orden som sades, i mitt hjärta tog emot.

Avgrunden mellan vatten och himmel, mellan tårar och ondska som blott de bläck brände i min hand.

Så svag av vindens ljuva vindar jag i drömmar kasta loss – ej skall mina ord i en annans famn få bära. Jorden och månen, liksom solen där i havet bränna mot den iskalla ytan i mörkrets vrå.

Jag penslar med dess färg, på pappret de som en regnbåge formar, jag nu sluter mina ögon och vakar över er som stjärnan ovan moln där blinkar