Du högt flygande fågel, släpp ut dina vingar.
Ovanför molnens land, flyger du så högt.
I en spiral rör du dig som om du var född i luften.
Enkelt för dig då du aldrig vidrör marken att göra cirklar.

Du kan se alla haven och du känner luften.
Vart du är på väg, har du ingen aning om.
Alla svaren bär du inte alls.
Vinden rider du på och åker med tidvattnet.

Ljuset som tar dig högt kan även fälla dig.
Att förändras är något som alla måste inse.
Är man låst till frosten, vinden och regnet.
Nu kan vi titta upp och se att du har återvänt.