Vid älvens rand, fanns det en man som la ner sitt huvud.
Han låg där och tänkte på sitt liv.
På sin barndom, sin pappa och dessa som förlåter.
Det hade blivit dags för honom att sluta gömma sig.

En gång kunde han kontrollera sina hästar.
Med en handklapp eller så viskade han.
Kriget emot flaskan förlorade han dock.
Samtidigt så var han ju ingen syndare.

Om alla de antika äventyr som han har gjort.
Har han berättat för sin son.
Det fanns en annan person han berättade om.
Som drev honom till flaskan.

Till sin son sa han.
Det finns bättre män än jag som fallit lika hårt,
En riktig man öppnar sina ögon i tid.
Gör inte som jag och gömd dig hela ditt liv.