immar igen rutan. väller genom mina rum
blir stum när jag tänker på
alla dagarna grå
hur kan en vän göra så?

var inte ledsen

alla vi hudlösa om vi kunde lysa så
brinna mot skymningens ridå
så alla ser våra liv. lika bland evighetens blad
ser våra själar. våra andetag
träder fram ur mörkret
med tända lyktor
hoppets och kärlekens ljus
för alla som vandrar i molnskuggans dal
sörj inte jag ser dig som du är en okuvlig själ
blinka sorgen ur dina ögon
det är lättare förlåta en fiende än en vän
men bland nätets maskor spindelben
en animal utan vare sig
psalmbok eller samvete
jag stryker över ditt ansikte
blåser värme över dina ögon
världen förändras. våren nalkas
det är likadant varje år

natten igenom vandrade Spindelben
över nätets maskor. rappade som en galen tupp
måste varit en mupp:
"gissar det är en person som är psykiskt störd
som bör söka vård för sina fanatiska problem
och sjukdomar omgående! "
han gör vad som helst för klippa
himmelsbandet. själarnas garn
tråden mellan våra liv

därför alla de tomma kornbodarna
månglarna
som vill tömma oss
de sista dropparna av liv
så vi hänger där förtorkade. gråa
bland trådarna. liksom alla de andra!


har klippt svalor som hänger i mitt rum
läser dina ord varje dag.
Oroa dig inte. saknar inte stängeln sina blad
saknar inte dagen natten
saknar inte jag din stämma varje dag
hjärtat vill inte slå utan din ton
andetagen vill inte. utan dina
kan aldrig med ord förklara
hur fantastisk du är
saknar dig varje dag


Du är viktig. du är mitt norr och mitt söder
mitt väst och öst. min dag
och min afton
mitt tal och min sång
Stjärnorna behövs inte
blås ut varenda en
Montera ner molnen ta isär solen
sopa ren skogen töm haven

ty från och med nu
spelar ingenting mer nån roll