Ut om ängarne:
ballonger som tugummi, färdandes mot himmelen
gräddglass på en pinne. Gräddvitt tyg mot en kind.

Lekfullhet
och ögon gnistrande. Klarblå, grön och ljusbrun
Vita tänder onött av år

Ljud: skratt:
ut om ängarne
också visor. Blommor och hår.

Allt som saknas. Nu återstår bara sentimentalitet.
I dagen finns det lite längtan också.
Minnen är de videokasetter som återspelar bäst. Bättre projicering än fotografi, minnen minns det som viljan vill.
Ja.

Gräddglass blivit makaroner.
Gräddvit tyg mot en kind: skal skyddande en kropp.
Åren nött tand och liv.

Då vill vi släppa ballongerna.
Följa dem dit de bär oss.
För gräddglassen kommer aldrig smaka detsamma.
Aldrig detsamma.

Aldrig detsamma.