En svag flyktig doft

knappt hörbar viskning känner

närvaron av dig

dina lugna andetag när

stormen bedarrat solsken

leende blickar

framåt med öppna sinnen

välkomnar första

tussilagon ögonen

tåras nyser in våren

spottar tvi tvi tvi

spöke mitt på ljusa dan

svart katt själva fan

dödens kalla kårar går

bredvid honom på gatan

osynliga för

blotta ögat skuggor från

det förflutna står

i vägen lägger sordin

på glädjen vandra i stan