Härom natten drömde jag
Att jag badade i en kopp te
Det var dock inte helt utan obehag
För när jag låg där och flöt
Kunde jag inte sluta le

Kanske var det för att
Det var så härligt att bada sig
En fisk med långa vingar på kanten satt
Och plötsligt hoppade han i
Och simmade fram till mig

”Jag ska säga dig ett par visdomens ord”
sa han och trampade vatten
”Du vet katten? Han är misstänkt för mord!
Jag hade ju en kompis i min kaffekopp,
och nu är han borta. Akta dig för den katten!”

Sedan simmade han bort och försvann
Och då kom katten och satte sig bredvid min kopp
”Den där fisken” sa katten. ”Han är inte sann,
tro inte på honom! Jag är ingen mördare.”
Jag tyckte att kattens ord lät bra och kliade mig lite på min huvudknopp

Jag tänkte inte mer på det
Och blundade och slappnade av
När jag plötsligt kände en tass så oerhört fet
Som drog upp mig ur mitt härliga te
Och då insåg jag att katten redan hade grävt min grav

Lyssna aldrig på katten
Hans ord kan vara svarta som natten
Ta istället risken
Och lyssna till den bevingade fisken