Bländad av ett tomt

ark stiltje råder dimman

tät över havet

ljuder mistluren intet

ett ord som känns meningsfullt

livet var det som

pågick någon annanstans

i mellanrummet

föll allt på plats om inte

bläcket i pennan torkat

skulle han fångat

sångsvanens flykt vingslagen

krusar ytan skär

igenom utan tanke

på att något saknas han