polletten trillar

ner

men det känns

som att

ingen ser

hur jag

blir trött i

bröstet, det

spränger


när jag

var yngre

var jag

något av en

dåre

något jag

får sota

för nu

tankar så

ångestladdade


sjukskrivning hit

och sjukskrivning

dit

känns som

att livet inte

ger

mig någon

kundkredit

efter

allt detta

som jag

i mitt sjuka

huvud

genomlidit