De flesta landsbygdskommuner har en uppochnervänd ålderspyramid och ett antal bidragsbehövande ”vi-flytt-int-are”. Skatteunderlaget blir för litet och kommunalskatten räcker inte till för att ge den service medborgarna har rätt att kräva av ett modernt samhälle. Barnen blir understimulerade och gamlingarna får inte rätt vård. Varför skall vi ha dålig skola, dålig sjukvård och dåliga kommunikationer både i stan och på landet. När resurserna är knappa måste de koncentreras.
Det finns ingenting som säger att det skulle vara bättre på landsbygden än i storstaden. Vilka i förtid utslitna bönder vill romantisera det råslit, som det innebär att driva ett småjordbruk.
Stadsbefolkningen har fått betala tillräckligt till profithungriga bönder som klagar och vill ha bidrag antingen det regnar eller är solsken. Lantbrukare har i alla tider parasiterat på samhällets resurser för att få skördebidrag och mjölkbidrag och kobidrag och all sköns bidrag. Just för att ”vi skall vara garderade inför ett avspärrningsläge”. Och hur länge har vi inte hållit en olönsam sockerindustri under armarna. Lantbruk är företag och skall lika lite som alla andra företag subventioneras.
EU betalar olönsamma tobaksodlare i Sydeuropa. Just därför att de är tacksam valboskap. Nära hälften av EUs budget går till att hålla liv i döda lantbruk och en död landsbygd.
Redan Havamal konstaterade att ”Vid sandstränder små, och sund små, är människors sinne smått”. Nationalism, hembygdsfundamentalism och egoism präglas inte av någon större vidsynthet. Har man svårt att se över den egna hagtornshäcken, har man också svårt att inse vad gränsöverskridande handel betyder för ett lands välstånd. Före murens fall höll Sverige på att bli helt isolerat med en politik präglad österifrån. Pierre Schori dansade på Castros tak, stöttade Mogabe, besökte vännerna i såväl Moskva som Bukarest. Och aktade sig för Tyskland och Storbritannien där han inte kunde spela Allan.
Det Centerparti som vill framstå som både grönt och skönt har en otäck, brun kärna. Samma nationalism ser vi i Danmark, vi ser det i Österrike, vi ser det i Norge och vi ser det i Tyskland – det land som är Europas minst urbaniserade.
Det kommunala utjämningsstödet dränerar livskraftiga städer och håller halvdöda glesbygdskommuner under armarna. Resurser skickas från livskraftiga regioner till regioner som inte har förutsättningar att kunna klara sig och vi kommer in i en bidrags/beroendespiral
Låt oss satsa på städerna och låt oss se till att vi åtminstone där får ordentliga skolor, ordentlig sjukvård och ordentlig kommunal service med kollektiva kommunikationer. Då slipper vi arbetskraftspendlingen och nöjespendlingen.
Norska politiker vill in i EU, men hämmas av inskränkta, konserverande landsbygdsfundamentalister. Det var ingen tillfällighet att 94 % (!) av jämtarna röstade nej till EU. Det var heller ingen tillfällighet att nej-linjen fick mest stöd i glesbygden.
Och vad beror det på att vi har dyr mat, dålig vård och dåliga skolor? Jo, just pga bevarandedoktrinen. Socialdemokraterna har under sin storhetstid kunnat driva en korporativistisk politik, som inte gynnar fri handel och följaktligen inte heller konsumenten. Under den socialistiska eran gled Sverige in i en socialistisk dvala med en ofantlig offentlig sektor. Med domustanter som drev bevarandepolitik.
Vi har en pågående polarisering stad – land. Polarisering ser vi inte bara här utan också när det gäller fattiga och rika, en politisk polarisering på vänster- högerskalan, polarisering mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare och kanske också en ideologisk/moralisk polarisering med fake news.
Med internet trodde vi att avfolkningen av glesbygden skulle stanna av men den tendensen har uteblivit, mycket på grund av att det helt enkelt inte finns någon uppkoppling. Och det ser dessutom mörkt ut för framtiden trots politiska löften om uppkoppling på 100 Mbits/s senast 2020. Kreativitet kräver kluster, och klustren hittar vi i tättbebyggda områden.
Det är dags att vi inser att det inte går att rädda glesbygden. De som vill bo på landet gör det på bekostnad av att det långt till det mesta – vård, skola, omsorg - och långtifrån billigt.
I Sverige har vi ”die letzte Wildnis Europas”. Och det är fritt för varje företagare som vill investera. Glesbygden är utmärkt för ensliga sommarstugor, och enslighet. Avskildhet på sin fritid är något som svensken älskar.
Slutsatsen blir att glesbygdsbefolkningen är en bromskloss för utvecklingen. De är konservativa, de vill bevara det bestående, och blir på så sätt lätt inskränkta. Kanske är det så att glesbygden genererar en viss typ människor. Att själva miljön påverkar dom. Skall vi tro sovjetiska forskare så går detta ner arvsmassan, men riktigt så illa kan det nog inte vara.