Orkar inte skriva någon poesi om hur jag mår, någon dikt med fina ord från hjärtat, från min själ.
Detta blir spontana ord, oredigerade, finns ingen ork att gå tillbaka att korrigera
Nåja
Person ,,, jag
Bipolär
Ingen som förstår, som inte sitter i samma kartong . Där locket är på väg att öppnas men ändå inte går art öppna, anhöriga föratår, nära vänner förstår, men hur .???
---Jag har oxå ont, förstår hur det känns, jag är med dig
Ursäkta men sorry du förstår inte, backa bandet, kanske du mår som jag men kansle inte , smärtan är inte den andra lik, och du förstår icke, min far förstår icke, vägrar att se faktum, trots att jag är är är 45 och han 75, med cancer, men vad är värst, enligt ögonen från dessa ögon som ser på, galor, cancer galan etc så är det det värsta som kan hända, visst, men vem bestämmer det, vem kan sätta fingret på vilken smärta som är värre än den andra.
Jag, vi lever med en känsla att söka frid, spanska ""Descansa en Paz"""
Det är orden jag önskar på min låda innan jag kremeras och min Aska sprids över klipporna, längs Mollösumd.
Samt. Jag var livrädd för leva, jag är livsrädd för atr dö,
Än så länge väljer det första, men det är en hårfin balans mellan dessa två fraser,
Ska jag sluta mina ögon, vandra in i min själ ska skulle jag välja det andra, mem gjort det tidigare , men med ett ryck på imtivens, utan luft, från sängen,satte jag mig upp och försökte ta luft, känlas, ett misslyckande , att försöket inte nådde, tills dörren stängdes.
Är jag där igen? Samma stege som sommaren innan år 2010, förträngt årtalet, efter lungorna fylldes av luft,t där på intensiven , Orskarahamn. År xxxx.
Det är en ständig flykt, varje sekund, minut, timme samt dygn.
Försöker bara finna luft, för att dra näst andetag.
Nåja
??????
PS ...
Finns dom som försöker förstå, till dett yttersta, men från botten från kartongen med blicken mot ljuset, Älskar Er Alla .........Tror Jag.......