Det tär på ens psyke
Att slängas fram och tillbaka
Som ett litet byte
Först älska, sedan överge
För att sakna
Till sist vidröra och le
Ovissheten sätter sina spår
Känslig man blir
Fortfarande försök att läka öppna sår
Tiden må gå
Hugget i bröstet, knipet i magen
Man har lärt sig förstå
Att gamla vanor länge etsar sig fast
Trots vilja och medvetenhet
Det äro en kämpe som gör sig av med en tung last
Såren sakta blir till ärr
Lära sig att alla inte ser en som ett byte
Att man inte ska slängas fram och tillbaka
För att inte tära på sitt psyke