Hör mina böner, fatta mitt mod
Ge mig lugn, ge mig sinnesro
Jag väntar och väntar, försöker hålla ut
Tar tag i whatever i hopp om att se ett slut
Vill bara ner i puls några slag per minut
Återfå min geist, mitt kroppsliga krut
Att vara ur balans, se i syne, se i trans
Är som ett liv på on hold, en parentes eller paus
Alla säger alltid det kommer att bli bra
Jag tror dem ibland och det får mig att kämpa för den dan
Och när tunneln väl är slut, vid ljusets sken
Ska jag aldrig glömma bönerna på mina bara knän
Men fram tills dess hjälp mig döva min smärta
För just nu kan jag inte andas, inte sova, inte äta
Ångesten sköljer över likt en vild tsunami
Som att hela min kropp är ett hänsynslöst krig