När jag var liten så hände det att vi i famlijen bilade till nått av grannländerna på semester. Och när det gällde danmark och finland så fick det bli till att åka färja. På färjor fanns det alltid nån 8-bitars spelautomat, det var på tiden innan Nintendo fått fäste här i Sverige. Jag var så fashinerad av dessa spelmaskiner, o jag hade aldrig några pengar att spela dem... ni vet hur de flesta ungar är, dem tigger o tjatar om pengar mest hela tiden så fort dem vill ha något. Sån var aldrig jag, jag bara stod där och tittade och visste att det där karatespelet skulle jag aldrig få spela.

Det hände dock att syrran fråga föräldrarna om hon fick pengar till att spela, o då fick jag också en slant att spela för, för att allt skulle vara rättvist. Men minnet är ändå som starkast när man står där intill atuomaten på heltäckningsmattan och bara drömmer sig bort och båten gungar fram och tillbaka medans alla dem andra i familjen åt frukost.